Vägning nr 5 (v 7)

Tja, inget oväntat, upp 1 kg till ofattbara 109,1 kg... Jag kommer längre och längre från målet...
Gårdagens inlägg visar ganska tydligt vad jag tycker om mig själv just nu.

Jag surfade runt lite iallafall och har kommit fram till att jag ska köpa hem kokosfett. Det kan vara så att jag nu i början behöver ösa på med fett för att mota bort suget som obönhörligen tar kommando på kvällskvisten. Kanske ska jag också börja handla mat över nätet, då slipper jag ju frestelsen när jag är inne i en affär. Det handlar ju bara om 2-3 veckor och sen försvinner ju suget. Jag VET ju detta, men ändå fortsätter jag "straffa" mig själv. Undrar om jag nånstans vill må dåligt?

Det är dags att plocka fram lite jävlarannamma, dags att återerövra min tjurskalle som just nu är inställd på helt andra fokus än vad jag är...
Jag ska också försöka att dricka kaffe med grädde.... Jag får börja smått för att öka på sedan, tycker inte att det är nåt vidare, men kanske det jag behöver. Ska nog testa te med grädde med.
Rött te kan jag tycka är gott på kvällen.

Full av självförakt!

Kjolen är provad, den gick att få på...





....upp till halva låren ungefär, det var lite knepigt att ta kort eftersom den inte stannar på halva låren utan åker ner, därav den udda posen.

Det är helt sanslöst vad man kan förfalla på två år. Riktigt vidrigt är det.

Trots detta kommer jag med 100% säkerhet vräka i mig speghetti till middag och lördagsgodis till Melodifestivalen.

Kanske ska hitta någon annan last, det sägs ju att summan av lasterna är konstant och detta frosseri tog ju riktig fart när jag slutade röka. Jag kanske ska börja igen.

Eller ska jag helt enkelt utplåna mig från jordens yta.
Jag menar: Vem fan bryr sig om ett bittert fetto?

Om någon läser detta skall denne någon inte bli orolig över att jag planerar nåt dumt, jag måste bara få ur mig all skit. Det är kanske enklare att starta om då?! Man måste liksom ner till botten för att vända.



Och för att få lite perspektiv är det så här den ser ut när den ligger ner...

Tjock, fet, ful och äcklig

Precis så känner jag mig och jag vet inte hur jag ska ta mig ur spiralen som snurrar allt fortare neråt, ja, inte viktmässigt då. Där snurrar den allt fortare uppåt.
Snart, väldigt snart är jag uppe på all-time-high. Om man inte räknar då jag var höggravid....
Och tiden tills vi åker går allt fortare och ju nämre vi kommer, desto längre bort från mitt mål kommer jag. Och till slut inser jag att jag kommer få sitta i kläder på stranden eftersom jag inte kommer kunna ta av mig till bikini. Här hemma är det ok att inte gå ner till stranden, men är man på solsemester är det lite omotiverat.

Och ju mer jag inser att loppet är kört, desto mer deprimerad blir jag och jag stoppar i mig onyttigheter för att trösta/straffa mig själv.
Varför kan inte jag vara en av dem som straffar sig själva med att INTE äta, nån som kan tala om hur man gör då?

En annan effekt av att jag mår så uruselt är att jag är en riktig bitterfitta hemma. Jag fräser och beter mig riktigt illa mot både make och barn.
Men å andra sidan kanske det hade varit bättre att vara själv? Jag kanske inte är gjord för familjelivet.

Jag läste i min andra blogg hur jag hade det för två år sedan och hur mycket bättre jag mådde då. Då hade jag gått ner 25 kilo och tränade för fulla muggar. Jag handlade nya kläder, var föräldraledig, jag mådde toppen och livet såg ganska ljust ut.

Nu är det annat, jag jobbar 100% och även om jag hade hunnit hade jag inte kunnat med att gå till gymmet. Jag är rädd att någon känner igen mig och ser på mig på samma sätt som jag ser mig själv, som en som inte har kontroll överhuvudtaget. Hur kan man tillåta sig att gå upp 25 kg på ett drygt år? Det är bara en fullständigt värdelös människa som gör så.
Sen finns ju inte tiden heller, jag jobbar ju som sagt 100% och om jag inte ens kan komma ut på en halvtimmes promenad på kvällarna så finns ju inte en chans i helvetet att jag ska hinna träna.
Nä, man är verkligen fjättrad med de grövsta kättingarna till barn, tvätt, spis och rutiner. En och en halv timme för sig själv 3 gånger i veckan är helt enkelt för mycket begärt av familjen. Herregud, man ska vara glad om man får till 40 min på löpbandet då och då.

Jag ska ta fram en kjol från 2 år tillbaka och dra upp den över låren och ta en bild. Detta är en kjol som jag älskade att ha på mig och som satt bra. Nu kan jag inte ens gå in i den affären jag handlade den i, det är ingen idé för de har inte mina storlekar. Och det var favvoaffären då.
Kanske kommer jag dit någon mer gång i livet, någonstans inom mig finns det ju en liten svag röst som vill bli smal igen, men det stora svarta inom mig är så mycket större att det överröstar allt annat.

Bittra bekännelser v 6

Måndag: 2 vita baguettebitar till lunch, 1 stor hemgjord chokladboll, några potatisklyftor till middag, nästan 100 g mjölkchoklad
Tisdag: Hamburgerbröd och klyftpotatis till lunch, 2 bullbitar, lasagne till middag, massa choklad
Onsdag: 2 vita baguettebitar och lite potatisgratäng till lunch, 1 wienerbröd, massa spaghetti till middag
Torsdag: 3 pannkakor till lunch, choklad
Fredag: 2 vita baguettebitar till lunch, fredagsfika, kebabrulle till middag, godis, ostbågar
Lördag: Smörgås, semla, , chokladbollar, godis, ostbågar
Söndag: Barnkalas (kommentar överflödig)

Vägning nr 4 (v 6)

Nu är det kalas hela helgen lång och bakar man måste man provsmaka.... Och då kan man ju lika gärna äta annat med.... Och då går man upp i vikt....
Väldigt enkel ekvation som jag kan utan och innan. Ändå går jag på den varje gång.
Det var upp denna veckan med +0,6, så nu är jag alldeles snart tillbaka när jag började.

Nu kom jag och mannen i mitt liv, som har nästan lika mycket att gå ner i vikt som jag, att vi skall hårdsatsa. Jag lovade honom att vi skulle köpa ny bil när båda nått sina mål. Det borde vara en sporre om nåt.

Ingen vidare dag

Nä, motivationen är i botten och mitt begär är bottenlöst, ingen bra kombination. Jag äter tills jag mår illa av det som finns hemma. Det som inte ska finnas hemma men som någon (läs: jag) ändå handlar hem eftersom jag vet att jag får panik annars.
Det kommer visa sig i den nya kategorin bittra bekännelser som kommer på söndag kväll...
Att jag inte bara går och lägger mig istället!

Dessutom har stegmätarens batteri tagit slut i kväll så jag har inga steg att redovisa.

Var VÄLDIGT nära att boka spinning på torsdag men hejdade mig, får se vart det slutar.

Vägning nr 3 (v 5)

Tja, som väntat upp, men trodde att det skulle vara mer än +0,2.
Rent bedrövlig vecka med massa godsaker och ingen som helst träning, förutom Yogan i måndags förstås.
Jag kommer börja redovisa veckans dåliga val tillsammand med veckovägningen.
Och jag kommer vara brutalt ärlig...

Kommer inte ihåg allt från denna veckan men det var nåt i stil med:
Måndag: Choklad
Tisdag: Choklad och Kinapuffar
Onsdag: 2(!) semlor och vitt bröd till lunch
Torsdag: Pannkakor till lunch
Fredag: Snacks och vitt bröd till räkorna
Lördag: Kärleksmums, nutellabullar och godis...

Inte undra på att man går upp i vikt...