Vägning nr 1 (v 34)

Denna omgången startade ju allt annat än bra, men efter inlägget där jag spydde på mig själv och min situation så gick det bättre. Det är faktiskt mycket lättare när man har ett forum för sina frustrationer. Tack för att ni lyssnar!
Vågen visade iallafall på -1,3 kg!
Inte så illa med tanke på att jag drog igång i torsdags.

Nu börjar jag jobba på måndag och då blir det lättare att hålla sig borta från det goda.

Liiite bättre

Igår och idag har faktiskt gått bra, men då har jag heller inte varit i närheten av en butik med gottigottgott...
Hoppas att jag klarar mig över helgen, eller rättare sagt, jag SKA klara mig över helgen.
Sen är ju de värsta dagarna avklarade och suget släpper successivt.

Nu glömmer jag ångesten och kör stenhårt fram till resan om en månad, det är ju bättre än att äta som innan, även om det kommer att innebära ytterligare en jobbig omstart.
Förhoppningsvis kan jag på ett annat sätt ta fram tjurskallen (som jag vet att jag har) då när inget annat hindrar (läskar) mig fram till jul.

Det är skönt att höra att fler har varit eller är i samma situation, man känner sig mindre ensam då, däremot kanske silvertejp och tvångspromenader inte hade varit fel....
Jag har ju ett träningsprogram som går ut på att man ska kunna springa milen som jag bara väntar på att få dra igång. Men eftersom jag kommer vara bortrest i september vill jag inte starta det eftersom det bygger på att man ska springa 3-4 gånger i veckan. Och jag vill inte ha det tvånget på resan.
Problemet är bara att i väntan på att tiden går gör jag... Ingenting....
Jaja, var sak har sin tid, om någon vecka eller två drar träningen igång på jobbet. Det är ett yogapass på torsdagar och ett nytt pass som heter "Get fit" eller liknande på tisdagar. Har ingen aning om vad det är, men det ska tydligen vara kondition och styrka.
Är det någon som vet så får ni gärna lämna en kommentar så jag vet vad jag har att vänta mig.

Det var då själva faaaan

Tänkte först göra punkter istället för a:n i rubriken men det är så här jag känner!

JAG KAN INTE GÅ IN I EN AFFÄR UTAN ATT KOMMA UT MED SKIT! Kan inte ens gå FÖRBI en affär utan att gå in och handla skit, och med skit menar jag skräp att äta, just nu croissanter (helst med choklad) och Polly...

Skulle inte ens till eller förbi en affär idag men så glömde maken nycklarna till jobbet hemma så jag fick möta upp honom halvvägs för att lämna dem, halvvägs betyder i mitt fall köpcentrat å när jag ändå är där kan jag ju gå in och handla äpplen till sonen (som jag glömde att handla) och grädde som höll på att ta slut.
Och vips har det slunkit ner BÅDE croissanter och Polly.
Dessutom har jag ju självskanning så ingen annan än jag vet ju vad som är i påsen.

Men, tänker jag på vägen hem, jag behöver ju faktiskt inte äta upp skräpet. Croissanterna kan jag ju slänga och Pollysarna håller ju länge i påsen om man inte öppnar den.

Vem fan försöker jag lura? Ja, inte gick det att lura mig iallafall. Nu sitter jag här med världens ångest idag igen och allt (ALLT!!!!!) är slut.
Tur det är helg snart så jag inte är ensam halva dagarna och sen börjar jag ju jobba nästa vecka.

Å inte tänker jag gå i närheten av en affär igen på mycket länge!

Tack förresten för alla glada tillrop, det var länge sedan jag fick respons på bloggen!

Moment of truth

Så var det gjort, jag har ställt mig på vågen och det var faktiskt inte all-time-high.
Det var ganska exakt samma som jag började på för 6 månader sedan... Det skiljer 0,3 kg... Däremot  har jag satt ett tuffare mål, kanske dumt av mig men nu är det gjort.
Jag har även mätt mig, det var faktiskt några centimeter mindre än när jag började sist, men i stort sett det samma.
Har reviderat antal mått som jag lägger upp på bloggen, känns inte som om jag behöver alla här.

Nu har jag laddat med en kopp kaffe med en stor klick kokosfett, D-vitamintabletter och Omega 3.

Förberedd på nästan allt

Nu har jag rensat bloggen på det jag kunnat hittills utan att veta vilken startvikt jag har, lite mer uppdateringar kommer imorgon.
Jag har rensat skafferiet och inhandlat massa god LCHF-mat, mestadels frukostar faktiskt, men jag är ju hemma nästa vecka med för inskolning så jag kommer ju ha tid att handla.
Det enda jag inte riktigt är klar med är den mentala förberedelsen på vad vågen kommer att stanna på, om den stannar alls...

Det kommer att bli all-time-high om man inte räknar med när jag var höggravid med yngsta sonen. Dit kanske det är ett par kilo.
Än en gång har jag lyckats sabba allt för mig själv på bara ett kort tag, undrar varför jag håller på så? Någon hobbypsykolog som läser detta kanske kan ge mig en förklaring?

Men, som så många gånger förr är det bara att ge sig upp på hästen igen och hoppas att jag lärt mig en läxa.

Det enda rätta?

Jag har efter många och långa samtal med mig själv beslutat mig för att börja om från scratch.
Till helgen kommer gamla tickers få nya siffror och några mål revideras och jag ska nystartas med friska tag.

Ut med det gamla och in med det nya. Alla gamla resultat kommer suddas ut från bloggen. En rejäl nystart.

Anledningen till att det inte sker redan idag är att vi åker bort ett par dagar och jag har ingen lust att hoppa upp på vågen för att bli mer deprimerad än vad jag redan är...
Nästa söndag kommer jag väl att kräkas när jag väl ser siffrorna... Men det är ingen idé att stoppa huvudet i sanden.
Hade först tänkt att dra igång LCHF igen och inte väga mig på ett par veckor för att komma ner lite innan jag det var dags för vågen, men nej. Jag känner att jag behöver ha upp alla kort på bordet så att jag kan se hur jag har förstört det jag åstadkom i våras (än en gång).

Så om ni vill veta hur mycket man kan förstöra för sig på 3 månader så är det bara att titta in om en vecka, ni är välkomna att dela min misär :)

Tack förresten för era peptalks och tankar, de är guld värda!

Allt för ofta

Ja, alltför ofta skriver jag ett inlägg som detta...
Det går inte bra just nu, trots mina intentioner i måndags om att det var ny vecka, ny månad ovs så lyckas jag inte komma på rätt spår.
Ibland kan jag tycka att det är underligt, VILL jag inte innerst inne eller?
Jag vet ju att det går som en dans när jag verkligen lägger manken till. Och suget försvinner ju på en vecka. Kanske jag inte vill att suget ska försvinna?

Jag vet att man inte kan göra saker ogjorda, men ibland ångrar jag att vi åkte på semesterresan tidigt i somras. Det var ju den som raserade allt. Det är nu snart 2,5 månader sedan vi åkte och jag har inte lyckats än. Och jag visste ju att detta skulle hända.

Kan det vara det som "hindrar" mig från att sätta igång ordentligt igen, att jag vet att jag inte kan ta några snedsteg. Kanske blir det definitivt denna gången och det skrämmer mig lite.
Om jag aldrig mer kan äta Polly, pannkakor och Hönökaka vem är jag då? Lite som när det var dags att sluta röka, vem är jag utan mina bästa vänner cigarretten och tändaren?

Samtidigt var det en stor lättnad den dagen man upptäkte att man inte behövde hålla reda på hur mycket det var kvar i paketet och vilken väska det låg tändare i.
Samma är det ju med sockerberoendet, går det ett tag kan man släppa tanken/tvånget på vad man skall ha till tv:n på kvällen, eller att barnen skall gå och lägga sig bara för att jag ska kunna äta utan att de ser!

Kanske kommer det ingen mer uppdatering av bloggen på ett tag, jag ska ta de resterande två veckorna av semestern och rannsaka mig själv och min situation.
Sen hoppas jag att jag återkommer med nya friska tag till hösten.

Motiverad

Ny dag, ny vecka och ny månad, kan det finnas en lägligare tid att starta om?
Känner mig iallafall oerhört motiverad när jag sitter här men en kopp kaffe med kokosfett och filosoferar.

Jag har haft semester i två veckor och har 4 veckor till, ändå känns det som om sommaren är slut. Jag sitter ofta och tänker på att nu har jag ca 48 veckor på mig att ändra mitt liv så att jag inte behöver sitta i vassen en sommar till.
Det var ju så härligt sommaren för ett par år sedan när jag var 20 kg lättare.

Men sommaren är ju inte över än, det är dock ingen ursäkt till att inte ta tag i mitt liv!