Vägning nr 2 (v 43)

Jo, det går men det går trögt.
Och då menar jag inte vikten, för vågen visade -1,6 kg ner och det är inte fy skam.
Jag menar att det går trögt motivationsmässigt.
Suget är enormt denna gången och jag får kämpa som en blå varje dag och det är inte kul.
Jag tycker att det borde gett sig vid detta laget.

Jag vet inte varför det inte släpper, jag äter som jag gjort innan och tycker inte att jag äter för lite fett. Hoppas att det ger sig under veckan för jag ska på middag på fredag och fest på lördag och har man då ett sug så är det lättare att falla efter ett par glas vin...

Positivt i veckan är att jag äntligen testat Indoor Walking!
I fredags efter att vi hämtat vår nya bil kom jag iväg. Det var kul men jag tror att jag får ge det ett par gånger innan man kommer in i det. Jag saknade den där trancen man kan komma in i på te x spinning. Men som sagt, det var första gången.
Jag kommer att byta gym och köpa kort där de har Indoor Walking, de har inte det på mitt gamla gym och det kortet har ändå gått ut.
Men det får bli efter denna veckan eftersom det inte finns luckor att fylla just nu ;)

Nu ska jag snart ut och cruisa vår splitternya bil, det känns som att styra ett skepp....

Ha det bra!

Vägning nr 1 (v 42)

Ja, Heléne, jag föll, och åt.... Tack för dina ord, det är skönt att veta att man inte är helt ensam.
Var det värt det då? Nä, inte ett dugg.
Jag hade en riktig sketlördagskväll (ursäkta språket). Inte nog med att jag åt skräpet, jag satt även och kollade på en film och bölade som jag inte har bölat på flera år.
Mycket gammalt som behövde komma ut....
Positivt är ändå att jag slängde det som blev över och jag är inte det minsta sugen idag, snarare mer sporrad, hoppas det håller i sig. Ska på barnkalas idag ;)

Vad hände med vågen då? Inte så mycket faktiskt med tanke på vad jag moffade i mig igår, men sannolikt får jag sota för det vid nästa veckas vägning...
-0,9 kg stannade den på i morse, tycker det är helt ok då jag faktiskt började i onsdags.

Demoner?

Ibland undrar jag om jag är besatt, det kan väl inte vara jag som funkar såhär?
Jag vet att jag inte skall gå in i en affär men jag skulle bara hämta ett paket med kläder i kiosken. Dessutom var en son kvar i bilen och minstingen var med i kiosken, kissignödig...

Medans vi väntar i kön börjar lillkillen gå omkring bland godiset.
- "Nä, vi ska inte ha godis, vi har lördagsgodis till er hemma." Pust, duktiga jag... Två sekunder senare hör jag mig själv säga:
- "Okej, vi köper väl lite godis då, det är ju lördag."
(Öhhh, vi hade ju godis hemma, sånt jag inte tycker om och som barnen gillar.)

Det slutar med att jag öser ner sånt godis som jag gillar (och inte barnen) i en påse, och dessutom rycker jag åt mig en påse med ostbågar.
Medans jag betalar så kissar lillkillen ner sig på utsidan av kiosken...

Jag trodde att jag skulle kunna gå in i en affär för att bara hämta paket.
Nu ligger hela härligheten gömd i en garderob eftersom jag skäms inför maken (som dock inte dragit igång än...) Han jobbar dessutom kväll/natt denna helgen så det är fritt fram att äta upp det.

Lunchen gick dock bra, smakade inte på barnens plättar utan höll mig till Tacosresterna från igår. Frågan är om jag har samma vilja ikväll?

Vad var det i paketet som jag hämtade då?
Jo, det var lite pepp... Lite kläder som jag precis INTE kan ha nu utan om ett par kilon ner.

smyger in

Bara för att viska till er att det går ganska bra nu, är inne på tredje dagen och hoppas att suget vänder snart...
Vågar knappt säga det högt....

Återkommer med rapport på söndag, som fortfarande är vägningsdag.

Sååå tröttsamt

Ja, ni har säkert räknat ut varför jag inte har varit inne och skrivit på ett par veckor...Omstarten blev ingen omstart, det blev fortsatt frosseri och nu har jag gått upp ytterligare.
Varje dag startar jag om och varje eftermiddag/kväll trillar jag dit.

Och varje dag ökar ångesten. Slutar jag inte nu vet jag inte vart jag hamnar. Jag är ju redan uppe i svindlande nivåer där jag aldrig varit förut, om man inte räknar med när jag var höggravid. Det kan jag ju inte skylla på nu...

Nu sitter jag hemma med en rejäl förkylning som har tagit tid på sig att bryta ut, det gör att jag inte har vågat mig på att träna heller, vet dessutom inte om min kropp skulle palla med att träna med all den vikt jag dragit på mig.

Jag säger inte att det blir en omstart idag men nu ska jag snart brassa lite bacon och äggröra till frukost och hoppas att godiset i skafferiet inte kommer locka mig ur fas i kväll.

Mänskligt förfall...

Hualigen, ja inte var det kul att ställa sig på vågen i morse.
Nu har jag slått i taket och nått "all-time-high"....

Inte kul när man tänker på att det hade kunnat vara lika mycket åt andra hållet om jag bara skärpt till mig efter resan i våras.
Nu känns det iallafall som att jag är utvilad och redo att starta en ny höst! Resan gick i slappandets tecken, har bara sovit, solat, badat och läst (och ätit och druckit då...)
Nu kör vi hårt från imorgon.