Ja, alltför ofta skriver jag ett inlägg som detta...
Det går inte bra just nu, trots mina intentioner i måndags om att det var ny vecka, ny månad ovs så lyckas jag inte komma på rätt spår.
Ibland kan jag tycka att det är underligt, VILL jag inte innerst inne eller?
Jag vet ju att det går som en dans när jag verkligen lägger manken till. Och suget försvinner ju på en vecka. Kanske jag inte vill att suget ska försvinna?
Jag vet att man inte kan göra saker ogjorda, men ibland ångrar jag att vi åkte på semesterresan tidigt i somras. Det var ju den som raserade allt. Det är nu snart 2,5 månader sedan vi åkte och jag har inte lyckats än. Och jag visste ju att detta skulle hända.
Kan det vara det som "hindrar" mig från att sätta igång ordentligt igen, att jag vet att jag inte kan ta några snedsteg. Kanske blir det definitivt denna gången och det skrämmer mig lite.
Om jag aldrig mer kan äta Polly, pannkakor och Hönökaka vem är jag då? Lite som när det var dags att sluta röka, vem är jag utan mina bästa vänner cigarretten och tändaren?
Samtidigt var det en stor lättnad den dagen man upptäkte att man inte behövde hålla reda på hur mycket det var kvar i paketet och vilken väska det låg tändare i.
Samma är det ju med sockerberoendet, går det ett tag kan man släppa tanken/tvånget på vad man skall ha till tv:n på kvällen, eller att barnen skall gå och lägga sig bara för att jag ska kunna äta utan att de ser!
Kanske kommer det ingen mer uppdatering av bloggen på ett tag, jag ska ta de resterande två veckorna av semestern och rannsaka mig själv och min situation.
Sen hoppas jag att jag återkommer med nya friska tag till hösten.
Hejsan! Brukar kika in på din blogg emellanåt men skriver aldrig något men nu kände jag att det var dags.. Jag har varit i samma situation som du alldeles för många gånger och tänkte bara skicka lite uppmuntran. Tror att när man hamnar i den situationen är det en kombination av sockrets faktiskt väldigt stora makt för oss som är beroende och en mental spärr. Vad händer när jag lyckas? Finns det några nackdelar med att gå ner mera? Jag gick ner 20 kilo och närmade mej 25 men kom aldrig dit, stod och stampade med ett par kilo upp och ner i ett års tid utan att komma ända fram så till slut fick jag ransaka mej själv och kom fram till att jag egentligen mår ännu sämre av "påsen" som hänger på magen och de "långa" brösten när jag går ner. Så nu har jag lovat mej själv att utföra en operation den dag jag lyckats komma ner i vikt så jag blir nöjd och vet du, jag har äntligen lyckats komma förbi min gräns på -25 kilo. Jag hoppas du hittar vad som hindras dej och jag önskar dej all lycka till! Du klarar mycket mera än du tror! <3 /Jessica
SvaraRadera