Botemedel

Ibland händer det att jag känner mig smalare än innan och det är väl kanske inte så konstigt eftersom jag har gått ner ca 7 kg,men jag har kommit på det bästa botemedlet mot det:
Köra ett pass i aerobicsalen på gymmet!!

Så fort jag kommer dit i mina byxor och mitt linne så inser jag att jag inte är normalviktigt, låååångt från normalviktig. Som tur är är det oftast en annan där som är ännu (!) större än jag och då känns det bättre.  Det är inte i alla lägen man vill vara värst. Men jag försöker ändå undvika speglarna, framförallt sidospeglarna. Jag har ju tídigare berättat om att jag intalar mig själv att jag var borta från gymmet på grund av en graviditet (vilket inte är sant men stämmer rätt väl i tiden och med viktuppgången) jättefjantigt, men jag känner mig mindre misslyckad då.

Efter träningen idag åkte jag raka vägen till pizzerian och inhandlade pizza till barnen och kebabsallad till mig och maken. Visst finns det snabbmat LCHF med!!
När jag var på väg in mötte jag en kvinna, kanske ett par år äldre än mig, också med träningskläder på, bärandes på 2 pizzor och en påse med en film och en 200 g Marabou. Å det tyckte jag såg så mysigt ut.

Undrar om man är en av dem som kommer att klara av en sådan kväll senare i livet eller om man måste hålla sig jämt? Det får jag väl testa mig fram till när jag är "klar".

På söndag är det dags för vägning igen och jag hoppas på ett bra resultat denna gången. Det blev ju ingen vägning förra veckan eftersom jag inte var hemma, men å andra sidan fuskvägde jag ju mig och det hade inte hänt nåt alls... Nu har jag inte vågat ställa mig på vågen sen jag kom hem men jag har skött mig exemplariskt och tränat varannan dag...
Det börjar ju bli lite panik, vi åker ju om 3 veckor och tanken var att jag skulle hinna komma under 3-siffrigt men det vete 17 om det går. Det var ju 2,3 kg kvar för 2 veckor sedan och min viktminskningstakt  är ju inte den bästa...