Ja, ni har säkert räknat ut varför jag inte har varit inne och skrivit på ett par veckor...Omstarten blev ingen omstart, det blev fortsatt frosseri och nu har jag gått upp ytterligare.
Varje dag startar jag om och varje eftermiddag/kväll trillar jag dit.
Och varje dag ökar ångesten. Slutar jag inte nu vet jag inte vart jag hamnar. Jag är ju redan uppe i svindlande nivåer där jag aldrig varit förut, om man inte räknar med när jag var höggravid. Det kan jag ju inte skylla på nu...
Nu sitter jag hemma med en rejäl förkylning som har tagit tid på sig att bryta ut, det gör att jag inte har vågat mig på att träna heller, vet dessutom inte om min kropp skulle palla med att träna med all den vikt jag dragit på mig.
Jag säger inte att det blir en omstart idag men nu ska jag snart brassa lite bacon och äggröra till frukost och hoppas att godiset i skafferiet inte kommer locka mig ur fas i kväll.
Visst är det surt med motgångar, o svårt att bryta dåliga vanor, men jag tror på dig! Har spanat efter ditt nästa inlägg o nu kom det, alltså är du på gång! :)
SvaraRaderaTack Hanna, det är gör mycket att höra att någon tror på en när man inte riktigt gör det själv!
SvaraRaderaVarje gång man börjar om så kommer man förhoppningsvis lite närmare målet, alternativet är ju att bara ge upp... Så kämpa på, tro på dig själv - att du klarar det! Lycka till :)
SvaraRaderaTack Karin, ja, man får väl se det som en Trisslott "plötsligt händer det".
SvaraRaderaFast med bättre odds...